Den tidiga elbilen
Det var framför allt i USA som elautomobiler framfördes. Den första elbil som fungerade byggdes av William Morrison i Iowa 1891.
Vid då förra sekelskiftet var nära trettio procent av de amerikanska bilarna eldrivna. År 1900 fanns det 2 370 bilar i New York. Av dem var 1 170 ångdrivna, 800 eldrivna och bara 400 bensindrivna. Nittio procent av stadens taxibilar drevs med elektricitet.
De elektriska fordonen var framför allt populära hos kvinnorna. Välbeställda damer kunde åka till sina luncher, shoppa och träffa sina väninnor utan att vara rädda för att lorta ner sina handskar. De tyckte inte om de konkurrerande bensindrivna bilarna, som dåförtiden var extra bullriga, illaluktande, oljiga och jobbiga att få i gång. De elektriska bilarna var däremot tysta, rena, utsläppsfria och lättstartade. I de största amerikanska städerna fanns dessutom gott om laddningsstationer.
Redan under 1860- och 1870-talen kom de första prototyperna av bensin motorn, däribland Ottomotorn, som tyskarna Daimler och Benz använde till de första kommersiella bensinbilarna. Elbilarna kunde å sin sida dra fördel av lanseringen och spridandet av elektrisk kraftgenerering och överföring tack vare Thomas A Edisons och George Westinghouses uppfinningar.
I början av bilens historia fanns det alltså tre driftsalternativ att välja bland. Den variant som först försvann var ångbilen, som krävde mycket underhåll och rengöring. Redan 1920 kan man säga att ångbilens saga var all.
Bensinbilens stora fördel var snabbheten. Bensinen var dessutom billig och utbyggnaden av bensinstationer gick undan. Elbilarna hade däremot två stora handikapp: de krävde ett omfattande servicenät där batterierna kunde laddas. De kunde inte köra mer än några mil förrän de måste laddas och de kom inte upp i högre hastighet än 20–30 kilometer i timmen. Elbilen blev därför enbart en stadsföreteelse. Det är betecknande att bara ång- och bensinbilar deltog i en tävling mellan Paris och Rouen 1894 – som bensinbilarna vann.
Elbilens popularitet dalade efter första världskriget.
En paradox är att bensinbilen blev populär just för att den bullrade. En vrålande bensinmotor gav status åt ägaren. Den symboliserade framgång, prestige och framåtskridande. ”Vrålåk” var ett positivt laddat ord.
Populär historia
Folke Schimanski
Historiker och författare
Vid då förra sekelskiftet var nära trettio procent av de amerikanska bilarna eldrivna. År 1900 fanns det 2 370 bilar i New York. Av dem var 1 170 ångdrivna, 800 eldrivna och bara 400 bensindrivna. Nittio procent av stadens taxibilar drevs med elektricitet.
De elektriska fordonen var framför allt populära hos kvinnorna. Välbeställda damer kunde åka till sina luncher, shoppa och träffa sina väninnor utan att vara rädda för att lorta ner sina handskar. De tyckte inte om de konkurrerande bensindrivna bilarna, som dåförtiden var extra bullriga, illaluktande, oljiga och jobbiga att få i gång. De elektriska bilarna var däremot tysta, rena, utsläppsfria och lättstartade. I de största amerikanska städerna fanns dessutom gott om laddningsstationer.
Redan under 1860- och 1870-talen kom de första prototyperna av bensin motorn, däribland Ottomotorn, som tyskarna Daimler och Benz använde till de första kommersiella bensinbilarna. Elbilarna kunde å sin sida dra fördel av lanseringen och spridandet av elektrisk kraftgenerering och överföring tack vare Thomas A Edisons och George Westinghouses uppfinningar.
I början av bilens historia fanns det alltså tre driftsalternativ att välja bland. Den variant som först försvann var ångbilen, som krävde mycket underhåll och rengöring. Redan 1920 kan man säga att ångbilens saga var all.
Bensinbilens stora fördel var snabbheten. Bensinen var dessutom billig och utbyggnaden av bensinstationer gick undan. Elbilarna hade däremot två stora handikapp: de krävde ett omfattande servicenät där batterierna kunde laddas. De kunde inte köra mer än några mil förrän de måste laddas och de kom inte upp i högre hastighet än 20–30 kilometer i timmen. Elbilen blev därför enbart en stadsföreteelse. Det är betecknande att bara ång- och bensinbilar deltog i en tävling mellan Paris och Rouen 1894 – som bensinbilarna vann.
Elbilens popularitet dalade efter första världskriget.
En paradox är att bensinbilen blev populär just för att den bullrade. En vrålande bensinmotor gav status åt ägaren. Den symboliserade framgång, prestige och framåtskridande. ”Vrålåk” var ett positivt laddat ord.
Populär historia
Folke Schimanski
Historiker och författare
Columbia Elektro 1900. Ref 4
Amerikansk elbil med 3kw motor. Ägdes av Rockefeller familjen.
Runt förra sekelskiftet betraktades förbränningsmotorn som bullrig, smutsig och allmänt opålitlig. Elmotorn var ett bättre alternativ och General Electric tillverkade elbilar ända fram till 1939.
Följ utvecklingen mot en grönare framtid!
2010-08-25
2010-08-24
2010-08-22